rygg

rygg (Schwedisch)

Substantiv, u

Utrum Singular Plural
unbestimmt bestimmt unbestimmt bestimmt
Nominativ (en) rygg ryggen ryggar ryggarna
Genitiv ryggs ryggens ryggars ryggarnas

Worttrennung:

rygg, Plural: ryg·gar

Aussprache:

IPA: []
Hörbeispiele:  rygg (Info)

Bedeutungen:

[1] die hintere Seite eines menschlichen und oder obere Seite eines tierischen Körpers; Rücken

Sinnverwandte Wörter:

[1] bak, baksida

Gegenwörter:

[1] bröst, framsida

Oberbegriffe:

[1] kropp

Beispiele:

[1] Hon har tatueringar på ryggen.
Sie hat Tatuierungen auf dem Rücken.
[2] Han har ont i ryggen.
Er hat Schmerzen im Rücken.
Er hat Rückenschmerzen.

Redewendungen:

binda ris åt egen rygg, falla någon i ryggen, ge råg i ryggen, gå någon bakom ryggen, ha ryggen säker, ha ryggen fri, ha råg i ryggen, hålla någon om ryggen, inte kunna ta något ur ryggen, knäcka ryggen på någon, lägga benen på ryggen, skära ris till sin egen rygg, vara säker på ryggen, vända ryggen till

Charakteristische Wortkombinationen:

[1] ryggen, i ryggen

Wortbildungen:

ryggfena, ryggkota, ryggmassage, ryggmärg, ryggrad, ryggsim, ryggsäck

Übersetzungen

Referenzen und weiterführende Informationen:

[1] Svenska Akademiens Ordbok „rygg
[1] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0 (rygg)
[1] Lexin „rygg
[1] dict.cc Schwedisch-Deutsch, Stichwort: „rygg
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.