blåbär

blåbär (Schwedisch)

Substantiv, n

Neutrum Singular Plural
unbestimmt bestimmt unbestimmt bestimmt
Nominativ (ett) blåbär blåbäret blåbär blåbären
Genitiv blåbärs blåbärets blåbärs blåbärens

Worttrennung:

blå·bär, Plural: blå·bär

Aussprache:

IPA: [ˈbloːˌbæˑr]
Hörbeispiele: , Plural:

Bedeutungen:

[1] Blaubeere, Heidelbeere

Herkunft:

Determinativkompositum aus dem Adjektiv blå  sv (blau) und dem Substantiv bär  sv (Beere)

Oberbegriffe:

[1] bär

Beispiele:

[1] Blåbär utgör en viktig föda för björnarna innan de går in i vinteride.
Blaubeeren sind eine wichtige Nahrung für die Bären, bevor sie in den Winterschlaf gehen.

Wortbildungen:

blåbärsglass, blåbärspaj, blåbärssylt

Übersetzungen

Referenzen und weiterführende Informationen:

[1] Schwedischer Wikipedia-Artikel „blåbär
[1] Svenska Akademiens Ordbok „blåbär
[1] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0 (blåbär), Seite 91
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.