namnge

Suédois

Étymologie

Composé de namn et de ge.

Verbe

Conjugaison de namnge Actif Passif
Infinitif namnge namnges
Présent namnger namnges
Prétérit namngav namngavs
Supin namngett namngetts
Participe présent namngivande
Participe passé namngiven
Impératif namnge

namnge \Prononciation ?\

  1. Nommer.
    • Gården namngavs efter dess tidigare ägare.
      La ferme a été nommé d'après des anciens propriétaires.
  2. Dénoncer.
    • Polisen frågade om hon kunde namnge gärningsmannen.
      La police lui a demandé si elle pouvait dénoncer le coupable.

Synonymes

Cet article est issu de Wiktionary. Le texte est sous licence Creative Commons - Attribution - Sharealike. Des conditions supplémentaires peuvent s'appliquer aux fichiers multimédias.