överta

See also: overta

Swedish

Etymology

From över- +‎ ta.

Verb

överta

  1. to take over

Conjugation
Conjugation of överta (class 6 strong)
Active Passive
Infinitive överta övertas
Present tense övertar övertas
Past tense övertog övertogs
Supine övertagit övertagits
Imperative överta —
Present participle övertagande
Past participle övertagen
Conjugation of övertaga (somewhat dated)
Active Passive
Infinitive övertaga övertagas
Present tense övertager övertages
Past tense övertog övertogs
Supine övertagit övertagits
Imperative övertag —
Present participle övertagande
Past participle övertagen

See also
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.