misvatten

Dutch

mis- (“mis-”) +‎ vatten (“grasp”).

misvatten

Inflection of misvatten (weak, separable)
infinitive	misvatten
past singular	vatte mis
past participle	misgevat
infinitive	misvatten
gerund	misvatten n
	main clause		subordinate clause
	present tense	past tense	present tense	past tense
1st person singular	vat mis	vatte mis	misvat	misvatte
2nd person sing. (jij)	vat mis	vatte mis	misvat	misvatte
2nd person sing. (u)	vat mis	vatte mis	misvat	misvatte
2nd person sing. (gij)	vat mis	vatte mis	misvat	misvatte
3rd person singular	vat mis	vatte mis	misvat	misvatte
plural	vatten mis	vatten mis	misvatten	misvatten

subjunctive sing.¹	vatte mis	vatte mis	misvatte	misvatte
subjunctive plur.¹	vatten mis	vatten mis	misvatten	misvatten

imperative sing.	vat mis
imperative plur.¹	vat mis

participles	misvattend	misgevat
¹⁾ Archaic.

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.