känna

See also: kanna, Kanna, and kænna

Swedish

Etymology

From Old Swedish kænna, from Old Norse kenna, from Proto-Germanic *kannijaną.

Pronunciation

  • (file)
  • IPA(key): /ˈɕɛn.na/

Verb

känna (present känner, preterite kände, supine känt, imperative känn)

  1. to feel, to sense
    Jag känner mig sjuk - I feel ill.
    Jag känner mig illamående - I feel sick.
    Jag känner att vattnet är varmt. - I feel that the water is warm.
    Jag känner efter om vattnet är varmt. - I will see (probe) if the water is warm.
    Jag känner till att vattnet är varmt. - I know that the water is warm.
    Jag känner på mig att vattnet är varmt. - I have a feeling that the water is warm.
    Vattnet känns varmt. - The water feels warm (to me).
    Vattnet känner sig varmt. - The water (having feelings) feels warm.
  2. to know (a person)
    Jag känner inte honom. - I don't know him (personally).
    Jag känner inte igen honom. - I don't recognize him.
    Jag känner inte till honom. - I don't know of him.

Conjugation

See also

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.