förhålla

See also: forhalla

Swedish

Etymology

för- +‎ hålla

Verb

förhålla

  1. (reflexive) to behave, to conduct (oneself)
  2. (reflexive) to remain, to keep
    att förhålla sig neutral
    to remain neutral
  3. (mathematics, reflexive) to be (in proportion) to, to relate to
    Det gyllene snittet B delar en sträcka AC så, att AB förhåller sig till BC, som BC förhåller sig till AC
    The golden ratio B divides a distance AC so, that AB is to BC, as BC is to AC

Conjugation
Conjugation of förhålla (class 7 strong)
Active Passive
Infinitive förhålla —
Present tense förhåller —
Past tense förhöll —
Supine förhållit —
Imperative förhåll —
Present participle förhållande
Past participle —

See also
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.