förbehålla

Swedish

Etymology

för- +‎ behålla

Verb

förbehålla

  1. to reserve, to make a reservation (to reduce the effect of a promise)
    • 1906, August Strindberg, Nya svenska öden : Hövdingaminnen : Vasa-arvet
      Han beviljade lutheranerna i Sverige full religionsfrihet, men förbehöll sig motsvarande frihet åt sig och de sina, vilket dock vägrades honom.
      He granted the Lutherans in Sweden full freedom of religion, but reserved the corresponding freedom for himself and his own, which however was refused.

Conjugation
Conjugation of förbehålla (class 7 strong)
Active Passive
Infinitive förbehålla förbehållas
Present tense förbehåller förbehålls , förbehålles
Past tense förbehöll förbehölls
Supine förbehållit förbehållits
Imperative förbehåll —
Present participle förbehållande
Past participle förbehållen

See also
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.