börja

See also: Borja

Swedish

Etymology

From Old Swedish byria, from Old Norse byrja, from Proto-Germanic *burjaną. Derived from Proto-Indo-European *bʰer-.

Pronunciation
  • audio(file)

Verb

börja (present börjar, preterite började, supine börjat, imperative börja)

  1. to begin; to start
    Skolan börjar klockan åtta.
    School begins at eight o'clock.
    Brandon har börjat att lära sig svenska.
    Brandon has started learning Swedish.

Conjugation
Conjugation of börja (weak)
Active Passive
Infinitive börja börjas
Present tense börjar börjas
Past tense började börjades
Supine börjat börjats
Imperative börja —
Present participle börjande
Past participle börjad

Synonyms
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.