mun
mun (Schwedisch)
Substantiv, u
Utrum | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
unbestimmt | bestimmt | unbestimmt | bestimmt | |
Nominativ | (en) mun | munen | munnar | munnarna |
Genitiv | muns | munens | munnars | munnarnas |
Worttrennung:
- mun, Plural: mun·nar
Aussprache:
- IPA: […]
- Hörbeispiele:
mun (Info)
Bedeutungen:
- [1] Anatomie: Öffnung im unteren Teil des (hauptsächlich menschlichen) Gesichtes, hauptsächlich zur Nahrungsaufnahme und zur Lautbildung genutzt; Mund
Beispiele:
- [1] Linnea har alltid någonting i munnen.
- Linnea hat immer irgendetwas im Mund.
- [1] Chokladen smälter faktiskt i munnen.
- Die Schokolade schmilzt wirklich im Mund.
Redewendungen:
- dra på munnen, ha mål i munnen, hålla tungan rätt i munnen, höra något från hästens mun, leva ur hand i mun, låta munnen gå, lägga orden i någons mun, med en mun, prata bredvid mun, prata i mun på varandra, rätta mun efter matsäcken, stänga någons mun, ta brödet ur munnen på någon, ta munnen full, ta ordet ur munnen på någon, tysta munnen på någon, täppa munnen på någon, vara ful i mun, vara i allas mun, vara i var mans mun
Wortbildungen:
- livmodermun, munering, munfull, munhuggas, munkavle, munkorg, mun-mot-mun metoden, munparti, munskydd, munskänk, munspel, munsår
Übersetzungen
Referenzen und weiterführende Informationen:
mun (Umschrift)
This article is issued from
Wiktionary.
The text is licensed under Creative
Commons - Attribution - Sharealike.
Additional terms may apply for the media files.