kusin

kusin (Schwedisch)

Substantiv, u

Utrum Singular Plural
unbestimmt bestimmt unbestimmt bestimmt
Nominativ (en) kusin kusinen kusiner kusinerna
Genitiv kusins kusinens kusiners kusinernas

Worttrennung:

ku·sin, Plural: ku·sin·er

Aussprache:

IPA: [kʰɵˈsiːn]
Hörbeispiele:  kusin (Info)

Bedeutungen:

[1] Kind von Onkel oder Tante: Cousin, Vetter, Cousine, Kusine

Gegenwörter:

[1] farbror, faster, morbror, moster

Oberbegriffe:

[1] familjemedlem

Beispiele:

[1] Han har tre kusiner, men två av dem träffar han aldrig.
Er hat drei Cousins/Cousinen, aber zwei von denen trifft er nie.

Wortbildungen:

kusinbarn, kusindotter, kusingifte, kusinson, kusinäktenskap

Übersetzungen

Referenzen und weiterführende Informationen:

[1] Schwedischer Wikipedia-Artikel „kusin
[1] Svenska Akademiens Ordbok „kusin
[*] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0 (kusin), Seite 490
[1] Lexin „kusin
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.