vinken

Dutch

Pronunciation

  • (file)
  • Rhymes: -ɪŋkən

Verb

vinken

  1. (transitive) To finch; catch finches

Inflection

Inflection of vinken (weak)
infinitive vinken
past singular vinkte
past participle gevinkt
infinitive vinken
gerund vinken n
verbal noun
present tense past tense
1st person singular vinkvinkte
2nd person sing. (jij) vinktvinkte
2nd person sing. (u) vinktvinkte
2nd person sing. (gij) vinktvinkte
3rd person singular vinktvinkte
plural vinkenvinkten
subjunctive sing.1 vinkevinkte
subjunctive plur.1 vinkenvinkten
imperative sing. vink
imperative plur.1 vinkt
participles vinkendgevinkt
1) Archaic.

Noun

vinken

  1. Plural form of vink

Westrobothnian

Verb

vinken (preterite vinkne)

  1. (intransitive) To bend, become bent; soften.
Alternative forms
  • vengken
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.