tränga

See also: tranga and trånga

Swedish

Etymology

From Old Norse þrøngva, from Proto-Germanic *þrangwijaną (“to press, to push”). See Danish trenge, Norwegian Bokmål trenge, Norwegian Nynorsk trenga, Icelandic þröngva.

Pronunciation
  • IPA(key): /trɛŋːa/

Verb

tränga (present tränger, preterite trängde, supine trängt, imperative träng)

  1. to press
  2. to push

Conjugation
Conjugation of tränga (weak)
Active Passive
Infinitive tränga trängas
Present tense tränger trängs , tränges
Past tense trängde trängdes
Supine trängt trängts
Imperative träng —
Present participle trängande
Past participle trängd

Synonyms

References

tränga in Svenska Akademiens ordbok online.

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.