snöra

From Old Swedish snöra, snöre (“a string”) +‎ -a (“verb ending”), cognate with Danish snøre

snöra

1. to tie (e.g. one's shoestrings), to string, to squeeze, to attach with a string, to put on (shoes)

   Af ångest, Thova, mitt hjärta snöres samman.

   Of anguish, Thova, my heart is squeezed together.

   att snöra på sig skorna

   to put on one's shoes

   kaflade ned ärmarna och snörde på sig sina grofva kängor

   rolled down his sleeves and tied on his rough shoes

   att snöra upp

   to untie, to open up

   Därpå snörade de upp sina ränslar, framtogo instrumenter och bandager samt skredo till verket.

   Then they opened up their backpacks, took out instruments and bandages and started their work.

   att snöra in

   to ensnare

   Stilens ledighet och elegans förråder, att den aldrig snörts in i kanslispråkets formelsystem

   The ease and elegance of the style reveals, that it has never been ensnared in the system of bureaucratic formulations

• SAOB also lists another verb, snöra 1 (to twist, to make a string, to throw, to eat, ...).

• snörkänga
• snörliv
• snörning
• snörsko

• snärja
• snörpa

• snöra in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)
• snöra in Svenska Akademiens ordbok online.