läglig

See also: laglig

Swedish

Etymology

läge (“situation”) +‎ -lig, Old Swedish läghliker, from Middle Low German legelik.

Adjective

läglig (comparative lägligare, superlative lägligast)

  1. timely, well-timed, fitting, suitable; happening at the right time or occasion
    • Bible, Matth. 26:16
      Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.
      And from that time he sought opportunity to betray him.
    • Shakespeare, Macbeth, II, 1.
      Nämn tiden, ni. — När helst ni finner lägligt.
      If you would grant the time. — At your kind'st leisure.

Declension
Inflection of läglig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular läglig lägligare lägligast
Neuter singular lägligt lägligare lägligast
Plural lägliga lägligare lägligast
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 läglige lägligare lägligaste
All lägliga lägligare lägligaste
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.

Antonyms
  • oläglig
  • läglighet
  • lägligtvis

References
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.