fråga

See also: fraga, Fraga, and fragă

Swedish

Etymology

From Middle Low German vrāge (German frage).

Pronunciation

IPA^(key): /ˈfroːˌɡa/
audio (file)

Noun

fråga c

question; sentence, phrase or word which asks for something
question; subject for consideration
question; proposal to a meeting
matter, issue

Usage notes

(For the phrase När fråga är...) Recommendations against the use of this word in legal prose, together with suggested replacements, are found in Svarta listan : Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk (4th ed., 2011), published by the government of Sweden.

Declension

Declension of fråga
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	fråga	frågan	frågor	frågorna
Genitive	frågas	frågans	frågors	frågornas

Related terms

See verb below

Verb

fråga (present frågar, preterite frågade, supine frågat, imperative fråga)

to ask a question; to enquire, frain

Conjugation

Conjugation of fråga (weak)

	Active	Passive
Infinitive	fråga	frågas
Present tense	frågar	frågas
Past tense	frågade	frågades
Supine	frågat	frågats
Imperative	fråga	—
Present participle	frågande
Past participle	frågad

Related terms

frågare
frågeformulär
frågekomplex
frågelek
frågelista
frågelåda
frågeord

frågeprogram
frågepronomen
frågesats
frågespalt
frågesport
frågestund
frågeställare

frågeställning
frågetecken
frågetimma
frågetimme
frågetävling
frågodagsförrättning

frågvis
frågvishet
ifrågasätta
rådfråga
tidsfråga
tillfrågad

References

fråga in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (13th ed., online)

This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.