utlänning

utlänning (Schwedisch)

Substantiv, u

Utrum Singular Plural
unbestimmt bestimmt unbestimmt bestimmt
Nominativ (en) utlänning utlänningen utlänningar utlänningarna
Genitiv utlännings utlänningens utlänningars utlänningarnas

Worttrennung:

ut·län·ning, Plural: ut·län·nin·gar

Aussprache:

IPA: []
Hörbeispiele:  utlänning (Info)

Bedeutungen:

[1] jemand mit einer anderen Staatsbürgerschaft als der, die zu dem Land gehört, in dem er sich befindet; Ausländer

Sinnverwandte Wörter:

[1] främling, invandrare, flykting, utböling

Gegenwörter:

[1] medborgare, inlänning

Oberbegriffe:

[1] nationalitet

Beispiele:

[1] En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha pass.
Ein Ausländer, der nach Schweden einreist oder sich dort aufhält, muss einen Pass haben.
[1] Att vara utlänning i Japan är svårt, man smälter inte in, vad än man gör.
In Japan Ausländer zu sein ist schwierig, man geht da nicht in der Menge auf, was immer man auch tut.

Wortbildungen:

utlänningslag, utlänningsfientlig, utlänningshat, utlänningsnämnden, utlänningsrotel, utlänningsärende

Übersetzungen

Referenzen und weiterführende Informationen:

[*] Schwedischer Wikipedia-Artikel „utlänning
[*] Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0 (utlänning)
[1] Lexin „utlänning
[1] dict.cc Schwedisch-Deutsch, Stichwort: „utlänning
This article is issued from Wiktionary. The text is licensed under Creative Commons - Attribution - Sharealike. Additional terms may apply for the media files.